Här är min försenade tacklista. Tack till...
Arrangörerna, först och främst, för ett bra jobb. Jag har haft och kommer att ha sypunkter på en del men på det hela taget var det ett solitt bra lajv – årets upplaga kändes dramatiskt mycket mer välarrangerat och genomtänkt än det förra, och jag hade roligt.
Kompani Hoch Eisengatter i allmänhet och
Kampgrupp 1 i synnerhet: trots måttligt lovande förutsättningar - svag samordning i förväg osv - blev jag glatt överraskad över hur bra vi blev. Vi kom långt på att det dels fanns en grundkompetens – det kändes som alla hade ett bra hum om hur man spelar soldat – och, mycket viktigare, att vi hade en juste stämning off där alla ställde upp och hjälptes åt för att det skulle bli bra.
Webel Winzelmann för bra och omhändertagande gruppchefande och för att jag fick så mycket att göra med förhör och annat som ”kompaniskrivare”.
Durmbachen och
Friedmann för gott kamratskap, skönt hängande och samarbete, vare sig det gällde posthållning eller att få ordning på besvärliga bybor.
Dietrich för kaffet, det var en livräddare om morgnarna.
Hessel och de andra artilleristerna för allt jobb med kanonerna.
Skaegi-kampgruppen för att ni var sköna vikingar och
Änglarna för att ni var grymt coola. Särskilt tack till
Hans för offhjälp med skavsårstejp och inlajvhjälp med surrandet av bakdörren,
Schlyter för mer kaffe och
Ulrich för lagom obehagliga misshandelsscener.
Flottisterna för att ni också var coola och för att jag fick vara med på ett hörn av efterforskningarna om dangilernas luftskepp.
Vår nyaste rekryt
Drachenheim för roligt spel och trivsamma om än förvirrade små samtal. Du var som sagt vansinnigt söt i de flerdubbelt för stora knektkläderna...
Hauptmann och
leutnanterna för att ni tog hand om oss och höll ihop saker. Särskilt tack till Frau Leutnant Stoltz för stencoolt spel, sprit, kakor, belöningar och ett par välförtjänta utskällningar.
Jorgalerna – jag blev riktigt imponerad av det jag såg av byfolket (även cordoverna, förstås). Det verkade som en genuin by och ni var en ur vår synvinkel lagom grå och anonym massa, samtidigt som man kunde ana att det fanns mer djup under ytan.
Talia (Lena) för episoden med misshandeln som ledde till missfall och efterspelet. Det blev oväntat givande spel även för mig när Döppler oväntat fick tid att tänka efter och – helt hopplöst – försökte hitta ett sätt att gottgöra eländet.
Chava,
Esra och
Fawn för cirkusen med er gömda cordov och förhören fram och tillbaka.
Cordoverna – kul att se er utifrån den här gången, fast jag vet inte om de hjärntvättade cordoverna är mer creepy från det här hållet än inifrån sett.
Tack för att ni var ståndaktiga, trotsiga och ändå hade tydligt olika personligheter.
Camille för roligt spel, någon att trakassera lite lättsamt, en välbehövlig massage och det ursnygga tilltaget att knycka min anteckningsbok. Jag grämer mig bara att jag i off-trötthet tog för givet att jag tappat den och inte tänkte på att den de facto var ett intrigföremål som kunde stjälas och spelas på. Det hade kunnat bli så mycket mer kul spel av det...
Henri för en trevande respektfull relation med ett annat proffs, på fiendesidan. Och för kryckan.
Emanuelle för hatiska blickar.
Alianna (?) för de långa och obehagliga förhörs- och misshandelsscenerna. Döppler blev med tiden illa berörd av den utdragna misshandeln, samtidigt som han tyckte att vi utan tvekan kunde hänga henne för krigsförbrytelserna med sjöförgiftningen förra året. (Det var en intressant parallell till de ännu obehagligare Abu Ghraib-scenerna när Tariq var fånge i cordovlägret på trean.)
Soldaten Cyril? (Stefan) för lite mer avspänt käftslängande och en uppiggande taktisk diskussion när vi förberedde försvaret.
De rara
Skaegi-partisanerna för trevliga kaffe- och ölstunder. Och för fläskpannkakan!
Dangilerna för att ni var som ni var. Synd att jag inte kom åt att spela mer mot er. Extra tack till de vackra dangilkvinnorna jag råkade på nere vid vattenpumpen (Alina + en till) för en klockren avsnoppning efter en trevande diskussion om hälsningsfraser. ”Vi hälsar så här”... *visar* ”...men så skulle vi aldrig hälsa på dig.” *vänder och går*
Kathorerna – jag hade inte mycket spel mot er, men ni var kul. Extra tack till kathorkvinnan som anföll oss (även om det nu inte var tänkt att vara skarpt, tydligen) och gav mig en chans att spela lätt skadad en halvdag till.
Piraterna för en imponerande mångfald av coola dräkter och visuella intryck. Särskilt kul med de mer udda inslagen som kabuki-geishan (Adrijanna) och de mer mongoliskt inspirerade munderingarna.
Ola (någon ulv) för lånet av halvpiken. Den var pricken över i att ha över axeln - instant knektkänsla.
Jag har säkert missat en massa folk, så för säkerhets skull: tack till alla som hjälpte till att göra ett roligt lajv!
Theo
