Här kommer inledningen på den text som beskriver det kompani som alla Gillets spelare kommer att tillhöra. Kompaniet inkluderar även Skaegiska och Hessbrandiska legosoldater och oavsett underordnad OFF-grupp eller motsvarande så är detta den enda Gilles-grupp som kommer att gestaltas på arrangemanget...
Kompani Hoch-Eisengatter
Kompani Hoch-Esiengatter är ett av Gillets särskilda insatskompanier, specialutbildade för operationer djupt in i fientligt territorium. Kompaniet är ett av de första sådana att i större skala använda sig av bestyckade luftskepp som huvudsaklig transport och angreppsmetod.
Kompaniet grundades av armékaptenen Gerhalt Hoch och arsenalingenjören Wilhelmina Eisengatter. Eisengatter var en av de främsta förespråkarna för vidareutvecklingen av luftburna farkoster och såg tidigt en stark potential för dessa, bortom de redan etablerade användningsområdena inom transport och handel. Kapten Hoch förde sedan länge befäl över en erfaren grupp veteraner som vid flera tillfällen utmärkt sig som utmärkta spanare och inflitratörer. Redan innan kriget i Jorgala bröt ut så hade Hoch börjat intressera sig för luftskeppens användning inom krigföring och kom därigenom i kontakt med Eisengatter som liksom kaptenen, var övertygad om farkosternas styrkor som rena angreppsvapen. I samma ögonblick som kriget i Jorgala bröt ut inledde de två ett samarbete och nyttjade krigets påverkan på Gillets ekonomiska strömningar till att lyfta finanser till ett gemensamt projekt. Kompani Hoch-Eisengatter grundades och kapten Hoch rekryterade soldater till projektet samtidigt som Eisengatter lät nyttja sina resurser och kontakter för att inleda en ny produktionsserie flygfarkoster. Det första skeppet som sattes i bruk, döpt till "Klara" efter Eisengatters yngsta dotter, genomförde sina första angreppsövningar med förvånansvärt framgångsrika resultat. Fler investerare slöt sig till projektet i samband med att kriget i Jorgala blossade upp stod kompani Hoch-Eisengatter redo för tjänstgöring.
Kompaniet består främst av knektar som tidigare tjänstgjort under arsenalen som stormknektar och bössskyttar, ett fåtal skaegiska och hessbrandiska legosoldater finns dock även noterade i kompaniets rullor.
Befälskåren är likaså rekryterad ur dessa led och av förklarliga skäl har kompaniets utformning lockat en ansenlig mängd officerare och ingenjörer från Huser Ritter. En stor del av kompaniets övningar sker dessutom i anslutning till Wagenburgs verkstads områden.
Initialt sattes kompaniet in med framgång och relativt få egna förluster i kontrast till de uppdrag de tilldelats. De cordoviska försvararna anpassade sig dock snart till angreppsmetoden. Genom att konventionella luftfarkoster, egentligen avsedda för transport, användes i bombräder redan tidigt i kriget så blev chockverkan inte lika stor som förväntat. Krigsmaskiner och vältränade skyttar kan utan problem bringa ned en lågt flygande farkost och detta fick bombrädernas effektivitet att avta drastiskt. Efter att den cordoviska försvarslinjen etablerats så började kompani Hoch-Eisengatter att sättas in för att slå till mot strategiskt viktiga mål för spaning och sabotage.
En luftansättning är en riskabel operation och trots att kompaniets farkoster är speciellt utformade för ändamålet så är de fortfarande klumpiga och långsamma. Jorgalas skogar medför även svårigheter med själva landningen och ett skepp når sällan lägre än till trädtopparna. De luftburna soldaterna tvingas därefter att vira sig ned för relingen med hjälp av rep och specialtillverkade selar.
Detta är riskabelt då en fiende utan problem kan lägga sig i bakhåll invid landningsplatsen. För att råda bot på detta har kompaniet grundat en specialförband inom kompaniet. Dess uppgift är att säkra landningsplatsen redan innan skeppet börjar nedstiga. Soldater utrustade med fallskärmar hoppar dödsföraktat ifrån skeppet innan nedstigningen inletts för att sedan, efter en framgångsrik landning, nerkämpa eller driva bort eventuellt motstånd. Dessa "himlafarande" soldater kallas "änglar" men en parallellen till de för dönerna, mytologiska varelser som representerar så väl frälsning som död.
Soldaterna som ingår i Kompani Hoch-Eisengatter har handplockats för sin erfarenhet och disciplin. Uppdragen som kompaniet åtar sig är bland de mest riskfyllda operationer en soldat kan erfara och stridsgrupperna är därför små och väl sammansvetsade med hög moral. Befälen är likväl ytterst kompetenta och leder kompaniet genom exempel och med en informell attityd. Alla är medvetna om riskerna och ytterligare prestigen är därför obefogad. I gengäld så räknas de luftansatta styrkorna till bland de mest välbetalda och privilegierade av Gillets trupper.
På grund av luftskeppens begränsade bärkapacitet så är kompaniets stridsgrupper små och antalet överstiger sällan tio soldater.
I regel sätts två till tre skepp in för varje enskild operation och inför landningen säkras området av halvdussinet "änglar".
Beväpningen för kompaniets soldater är av förklarliga skäl lätt. Skeppens lastkapacitet medför ständig avvägningar och riskerna ökar betydligt med att det töjs på marginalerna. Inför längre operationer brukar material istället landsättas separat, antingen via fallskärm eller genom direkt landstigning. Soldaterna bär inga tunga rustningar eller otympliga vapen. Handvapen och mindre sköldar i kombination med kraftiga handeldvapen har visat sig vara den effektivaste beväpningen. Många gånger används stormknektarnas stridsdoktrin fullt då soldaterna landstiger i ett moln av krutrök och hett bly.
Vid ett fåtal tillfällen har dock lätta artilleripjäser kunnat fraktas. Vid kritiska situationer har även skeppen i sig agerat direkt understöd till kompaniets soldater med hjälp av kanoneld och sprängämnen som kastas från relingen.
forts...
